2 Students

GUDINNERESA   –  September 2010

MIRAKEL-kursen . . . i Grekland


SANTORINISTAD I LJUS
Är hemma från september-kursen som var full av mirakel!
– Första gången jag var i Santorini var för 20 år sedan...

 Jag fick en uppenbarelse när jag på Annandag jul stod
  och tände ett ljus på min pappas grav - att jag skulle åka
 till Grekland. Efter några månader, under meditation, såg
 jag en vit stad i ljus som det gnistrar om och med många
 runda torn – särskilt ett fångade mitt hjärta  och höjde
 mina energier...


När jag sedan kom till Santorini och såg ATLANTIS-kyrkan, förstod jag att det var den jag sett. Jag ville så gärna gå in i kyrkan men den var stängd, även andra och tredje också. Men när jag kom dit med min första kurs - då var den öppen och varje gång sedan!

Det som hela tiden också funnits kvar i mitt minne var när vi vandrade upp på åsnestigar i FIRA på Santorini och fick höra änglasång från ett kloster. Jag drogs bara dit och där stod nunnor bakom galler och ett svart draperi och sjöng så vacker änglasång men när tre präster kom och ställde sig framför gallret fick jag en känsla av förtryck – så vi gick.

Nu, 20 år senare, när vi har varit ute och letat efter en restaurang för att starta kursens process inför resan inåt, som börjar här i Santorini med urkraften från vulkanen och det forna ATLANTIS, som påverkar av våra två nedersta chackran – så valde vi därför en restaurang längst ner vid Calderan.

När vi sedan vandrade uppåt på åsnestigen kom en känsla av att jag måste gå längre upp och helt plötsligt känner jag att jag vandrade på samma åsnestig som jag gjorde för 20 år sedan.

Vi kom fram till klostret - vilken känsla av glädje, ödmjukhet och tacksamhet som vällde över mig. Tårarna bara rann ner för mina kinder... Klostret var öppet, men vi var inte rätt klädda så vi gick inte in även om jag ville det. Det visade sig att nästa dag kl 12 var det mässa som passade oss perfekt – Vi skulle ha rundvandring i Fira med gruppen!

Nästa dag gick jag, med tacksamhet och vördnad, med gruppen dit för att jag skulle få dela med mig av det som berört mig i mitt hjärta i 20 år. En stark vibration spred sig i min kropp när vi satt längst fram i kyrkan och nunnornas underbara sång klingar ut som änglasång.

Helt plötsligt rycktes det svarta draperiet bakom gallret bort och nu kunde vi både se och höra änglasång som inte var av denna värld. Vi alla landade i en meditativ känsla av frid men sen kom prästen och började mässa framför gallret. Då kom samma känsla som för 20 år sedan – förtryck och fångenskap, så jag viskade till gruppen att när ni känner för att gå, så går vi.
 Alla kände att när prästen började mässa då försvann den gudomliga energin. När vi gick därifrån kände jag en stor tacksamhet att få dela detta med likasinnade.
 TOP




NAXOS DEN HUVUDLÖSA GUDINNAN
– Nästa mirakel inträffade på Naxos...
Natten var varm, stilla och stjärnklar. Efter att ha mottagit den huvudlösa gudinnans energi - att inte vara i huvudet utan helt i våra hjärtan, kom HELT PLÖTSLIGT ett stort vågsvall och slog upp mot stranden.
Jag sa ingenting utan lät var och en gå in i sin egen känsla, men ändå spred sig tvivlets energi ...
– Det måste nog vara en stor båt som orsakade vågorna eller...?!? Alla bollade med sina egna tankar och känslor.

Speglingar – rädslor kom upp... Men allt balanserades första dagen på Amorgos – där vi gjorde en balansering mellan maskulint och feminint med tre stenar.
Alla skulle bära med sig två stenar under vandringarna, medan den tredje var alltid hemma för att ladda stenarna under natten.
 TOP



AMORGOS HIMLEN ÖPPNAR SIG
Efter 4 dagars intensivt & helhjärtat inre enskilt arbete »
på Amorgos– fick vi vår slutliga belöning på avresedagen när stod vi på piren och väntade på båten till Naxos...

Natten var mörk och svarta moln låg över bergen på båda sidor. Vi gjorde en avskeds-ceremoni och kastade sedan den stora tredje stenen som tack för allt för vi hade fått vara med om.

Då såg jag ett stort vitt ljus borta vid horisonten – konstigt tänkte jag, båten brukar ju komma från andra sidan... men innan jag hann tänka klart, kom ett enormt  LJUS-SKEN uppifrån himlen som öppnade sig och ur ljuset steg en LJUS-GESTALT med utsträckta armar!

Denna känsla kommer jag aldrig att glömma. Jag hörde röster runt mig som sa – titta där är en ängel!
SANT-tvivlet–energin kom tillbaka – men det måste vara sant, sa någon, eftersom vi alla såg den!!

LJUSET försvann och allt blev åter mörkt, men kom sen sakta tillbaka igen, dock ej så starkt och längre ifrån.
Titta, så någon – det kommer igen...
Alla kom in i en stämning av frid och stillhet. Ingen sa något, vi bara stod och tog emot. Ljuset kom en tredje gång för att visa att mirakel kan ske – detta var mäktigt!
 TOP



SANTORINI ÄNNU ETT MIRAKEL
Avskedsmiddagen på Santorini blev också ett mirakel...
Det var mörka moln över himlen och vulkanen. Någon sa att nu är det första gången under resan som vi inte får se en solnedgång.
Utan att tänka hör jag mig själv säga – det kan inte vara möjligt... för vi har ju alltid sett solnedgången vid våra avslutningar!

Helt plötsligt, som ett under blir himmelen orangefärgad och röd... Ett eldklot stiger fram helt orangefärgat med rosa och lila runtom.


ÄNNU ETT MIRAKEL – vad kan man mer begära...
– Livet är fantastiskt !


Jag har kastat det svarta draperiet om jag har burit på
och gallret finns inte kvar – jag är fri !
Fri i kropp och själ
och känner en underbar frid & tacksamhet – detta är mitt sanna jag!


-----

På vägen hem, kom det till mig att den 23 september, när vi hade eld-ceremonin på stranden, var det stark fullmåne och då Himlen öppnade sig på Amorgos när vi stod på piren – gick vi in i Uppenbarelsens energi!

Så det är med tacksamhet till alla som var med på resan och till Universum att jag får dela med mig av detta... underbara !


 TOP