2 Students

Kursdagar fyllda av magi och mirakel ...

Tidigare deltagares egna ord om deras magiska upplevelser på Amorgos och Santorini, deras insikter och vad dessa Gudinneresor har betytt för dem...

3 sverker

ETT STORT TACK!
Amorgos kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Det är den mest meningsfulla resa jag varit med om...

Den kommer att betyda mycket för mej i framtiden och jag har märkt att genom att ägna tankar tillbaka till platser jag upplevt så löses jobbiga situationer och problem upp.

Att Amorgos har något speciellt att dela med sej utav är en självklarhet...En otrolig kraftplats. Och jag känner mig lycklig att få ha varit med om denna plats och speciella resa!

Att få vara på Amorgos var som att sitta i en djup meditation, att få leva och vistas i andligheten, energier på heltid var himmelriket...

Dessa energier som så ofta blockeras av den mer och mer råa värld vi lever i. Vi omges av ett materialistiskt jagande och ett hemskt massmedialt stort surr. Amorgos kändes som att komma tillbaka flera år i tiden. Man fick åter kontakt med sej själv...Något stort hände mej!

Tack för att du tog mig med dit Gina. Du är en stor person för mej och du är även en otroligt stark människa! ...

Känslan som jag haft i kroppen efter resan är obeskrivlig... Ruset satt kvar i en hel vecka efter. Och jag får inte glömma att nämna kolsyran jag kände i benen.
Ja, i hela kroppen under resan. Det var som att kroppen vaknat till liv igen!
Känns också som om jag tagit ett stort kliv framt och fått hjälp att lämna det sista jag hade kvar av mitt gamla jag. Nu ligger mitt nya liv framför mig och väntar.

Det är svårt att säga vad som var mest magiskt under resan - hela resan var en upplevelse... Men jag tror att vandringen till det lilla klostret var en bland alla upplevelser som kändes riktigt stark. En jobbig och lång vandring uppåt, där man verkligen fick möta sej själv. Men väl där uppe upplevde man sån frid och kraft och den infann sej i hela kroppen - berget och vinden där uppe tog hand om alla bördor man släpat på uppför.

Klippklostret Hosoviotessa med den högtalande prästen och gelen med likören som serverades var en rolig upplevelse.

En stor magisk upplevelse var också inspelningsplatsen av Det Stora Blå - Sagoligt vackert - skiljelinjen mellan himmel och hav var helt utsuddad!

Sist men inte minst var upplevelsen när Atlantiskyrkan var öppen... Något hände med mej därinne... En stark känsla av något obeskrivligt! Att stå och se alla dessa vackra målningar... Kände också stor sorg vid detta ögonblick - men också en enorm kärlek till allt.
Jag fick en jag är hemma känsla - en klump växte i halsen och jag kämpade med att hålla tårarna tillbaka under kvällen... Vi satt på resturangen med utsikt över havet och en förtrollande och vacker röd solnedgång. Då sprack gråten när Gina sa: Jag ser att det är något med dej, säg vad det är!

Kanske kändes denna plats extra stark för att jag en gång levt på Atlantis och att vi nu satt med utsikt över               "Det Förlorade Atlantis". Gina sa: Du har levt på Atlantis och du har valt en tuff inkarnation - men det finns en mening med allt du går igenom...

Avslutningsvis vill jag tacka alla som gjort denna resa möjlig: Gina och Catarina - och Bengt för att du räddade upp situationen och körde mig till Stockholm - och alla ni andra underbara : Tack!
Tack Amorgos!
Kram Erika
 TOP

4 boarder

AMORGOS - MAJ
Sammanfattningsvis en vecka som gick otroligt fort men som var så innehållsrik och berikande…

Resan började ju lite oroligt då inte Erika kom till stationen och kom ej med tåget. Vi kom iväg till Stockholm i alla fall, och hon kom ju också senare, och allt ordnade upp sig. Det var ju skönt och man fick ju bevis på att allt ordnar sig alltid, och det som ska hända händer…

Flygresan gick bra. På båten till Naxos fick alla ta tarot- samt änglakort. Det var kul att se hur det stämde både då och i efterhand, både på en själv och de andra.
På Naxos var det gott med mat och umgås.Gick även till ett fint Poseidonmonument som stod så fint uppe på ett litet berg och havet intill samt solnedgången som gick ner så vackert. Det var kraftfullt!
Efter många timmars väntan på nästa båt var vi sedan rejält trötta och frusna. Sov hela båtresan. När vi sedan kom fram till Amorgos, så var det en befrielse på alla plan. Äntligen!
En känsla av att komma hem

Färd till vårat hotell, som låg så fint invid havet, och som liksom bara stod där och väntade på oss till vårt förfogande…det var så stilla och fint… Efter vila/sömn en god frukost som Gina och Catarina bjöd på, startades den första dagen på Amorgos.

Nu börjar en del hända…inombords… Svårt att kunna sammanfatta och sätta ord på men förstår ju hur vi alla behövde varann för att kunna sätta igång dessa olika processer…alla speglingarna av varann…

Kan bara säga som så här:
underbara naturupplevelser, alla samtal, tystnad, meditationer, umgänge, vandringar, böner, speglingar , vila, kvinnokrafter, kärlek, värme, mänsklighet, jord, luft, vatten, eld, höga energier, gråt, förlåtelse, glädje , sorg, vemod, hjälpsamhet, försoning, längtan, andlighet, hopp, vilja,lycka, tro, lust, trötthet, skratt, humor, välsignelse, sammanhållning, ensamhet, gudskraft,saknad, minnen
mm…

Allt som hände inombords kändes på något sätt igen men var ändå främmande…
Process som pågår…inget är sig likt…overkligt men ändå verkligt…

Sista kvällen på Santorini var helt fantastisk… Hotellet och utsikten. Allt blått…himmel…hav…solnedgången… Atlantiskyrkan – finns inga ord mer än vördnad…och tack!!! Restaurangen – maten – stämningen – ”outstanding”!

En resa med starka känslor, många upplevelser och som slutade med ”grand final”!

Tack för att ni finns, Gina och Catarina…
Tack till alla som var med…
Tack att jag fick följa med och att jag kunde följa med…
Tack för alla upplysningar…
Tack för detta liv…
Med innerlig kärlek från Helena Lindström
 TOP

5 contact

RESAN TILL AMORGOS - MAJ
Det var en helt fantastisk resa där Gina och Catarina delade med sig av sina guldkorn.

När vi satt i Naxos och väntade på färjan till Amorgos så undrade jag om om det var värt denna trötthet och väntan, men det var verkligen värt detta, tusenfalt.
När vi anlände till Amorgos så kände jag kraften och energin, den måste bara upplevas.

Vi vandrade långa sträckor, men alla orkade trots olika förutsättningar.
Första vandringsdagen när vi gick på åsnestigar upp till ett kapell så var det mycket som släppte för mig i kapellet. Jag grät förtvivlat – några satt runt mig som stöd, vilken lättnad när allt släppte. Jag kände mig som en ny människa som med lätthet vandrade därifrån.

Andra dagen när vi vandrade till en strand längre bort, badade jag naken. Vilken frihetskänsla, det kändes som mitt rätta element.
Något som kom till mig var vita hus – två gånger i taget, vet ej ännu vad det betyder för mig. På vandringarna kände jag den otroliga urkraften från bergen mycket starkt. På kvällen kom det över mig att min mamma lämnade mig som liten och jag kände en stark skuld för detta. Jag gick in i känslan – grät och kunde så småningom släppa det.

En dag åkte vi buss till ett kloster och ”Det stora blå”. När vi kom upp till klostret var det stängt fram till klockan 17.00. Vi gick då ner till ”Det stora blå” och badade. Vilka energier och vilket vatten, precis som att det var ett annat hav. Jag fylldes med en otrolig kraft så vandringen uppåt mot klostret var lätt och kraftfull.
När vi satt uppe vid klostret och väntade på att få komma in så kom en katt upp i mitt knä och låg där och spann – i vanliga fall är jag lite reserverad mot katter men detta kändes bra. I klostret kände jag ett tryck mot bröstet som sedan släppte.

Vid samlingen sista kvällen på Amorgos så fick vi berätta lite om våra upplevelser. Något som sas fick mig att känna en stor skuld och jag grät och grät. Efter ett långt tag så ställde sig alla runt mig och healade. Gina dröjde sig kvar och viskade i mitt öra, din SKYDDS-ÄNGEL finns hos dig – du får fråga själv vad hon heter. Då kom svar inom mig – två ggr, Birgitta, Birgitta. Den känslan går ej att sätta ord på. Tänk på att när det känns svårt så är gruppen ett stort stöd.

I Naxos när vi väntade på färjan till Santorini kände jag en stor klump i solarplexus – gick in i känslan och bad om hjälp. Gina kände detta och frågade hur det var, hon var som stöd på lite avstånd och efter ett ganska långt tag så släppte det hela.
På vägen hem under flygresan från Santorini så satt jag stilla och blundade – då såg jag Amorgos från ovan med hav , vita hus och växtlighet, lika klart som om det var en film jag tittade på. En liten stund senare så kände jag en beröring på min arm två gånger, det var Birgitta, såg LJUSET och LJUS-GESTALTER framför mig.

Sammantaget – en fantastisk resa med upplevelser för flera månader. Till Amorgos vill jag, kommer jag att återvända. Jag känner en stor tacksamhet mot Gina och Catarina som ordnade denna resa. Jag känner också en stor tacksamhet mot alla nya människor som jag fått dela denna vecka med.
Inka
 TOP

5 contact

AMORGOS - SANTORINI
Varje dag tittar jag på bokomslaget till boken Amorgos... The Island of the big blue... där klippklostret Hozoviotissa klättrar kring berget... med det blåa havet nedanför och himlen intill... Jag får sådan kraft av att titta på denna bild.

Nu när jag sitter i min lilla "fågelholk" till lägenhet med asfalt och betong... så drömmer jag ... och längtar tillbaka...

Jag minns när vi badade i det kristallklara blå-turkosa havet vid Agia Anna... och promenaden sedan upp till klostret... Den överväldigande utsikten... havet... himlen... blått... blått... Så vackert och så kraftfullt... överväldigande

Alla dessa höjder... berg och djup som vi såg. Jag är så fascinerad av det... Tänker att det speglar de djup som finns i en själv... i sin själ...

Besöken vi gjorde i dom små kapellen... när vi höll varandras händer... Tårarna kommer på mig nu när jag skriver om detta... Dom stunderna finns i mitt hjärta för alltid... Dom stunderna har en speciell betydelse för mig... forever...

Det fanns många magiska stunder på resan... Sista natten på Santorini är ett exempel... Det var en så speciell natt... att sova vid denna djupa bergssluttning... med havet nedanför...När jag lade mig att sova for fantasin iväg med mig... Funderade kring tidigare liv... andra tillstånd... kändes lite förtrollande... förvånat vaknar jag mitt i natten... Helena är också vaken... Jag förstår att hon också är påverkad av detta magiska... Närvaron av andra liv och tillstånd gör sig påminnt... somnar om...

Jag känner att detta varit en karmatisk resa... jag har utarbetat saker... Något har hänt fast det kanske inte är så lätt att hitta ord för det...

Men bergen... djupen... kraftfullheten... haven... färgerna... energierna... storheten... vidderna... har påverkat mig...

Hur ska jag låta kraftfullheten i mig komma till uttryck?
Hur kan jag uttrycka det vackra i mig?
Hur kan jag gnistra likt det kristallklara, gnistrande blåa havet?
Jag vill vara en levande... kraftfull... och gnistrande kvinna.

Jag måste få med finalen på resan också... Atlantiskyrkan... den utsökta middagen... när vi skålade i champagne... med en sagolik... överväldigande utsikt... och solnedgång... Tack... Tack... Tack... alla Gudinnor... Tack... Tack... Tack... Amorgos... Tack... Tack... Tack... Santorini... Tack... Tack... Tack... Gina... Catarina...För att vi fick följa med er... till dessa underbara platser...Tack... Tack... Tack...

Kram till er alla Margareta
P.s Tänker på er ibland och undrar hur ni har det.
 TOP